Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kom kommit, pres. kommer
komm·er1(råka) röra vid
Nollbarnens sandslott rasade ihop så fort någon kom åt det○äv.få tag på
tjuvarna tog allt de kunde komma åt○äv. bildligtta itu med
och försöka göra ngt åt
man försökte komma åt könsdiskrimineringenkomma åt ngn/ngtsedan 17732få tillfälle
till ngt
Nollså fort han kom åt berättade han vad som hade hänthon höll ormen så att den inte kom åt att bitakomma åt (ngn/ngt/att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. koma at
Subst.:åtkomst (till 1)