Svensk ordbok 2009, webbversion

komma å´t verb kom kommit, pres. kommer komm·er1(råka) röra vid Nollbarnens sand­slott rasade i­hop så fort någon kom åt det○äv.få tag på tjuvarna tog allt de kunde komma åt○äv. bildligtta i­tu med och försöka göra ngt åt man försökte komma åt köns­diskrimineringenkomma åt ngn/ngtsedan 17732få till­fälle till ngt Nollså fort han kom åt berättade han vad som hade hänthon höll ormen så att den inte kom åt att bitakomma åt (ngn/ngt/att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. koma at Subst.:åtkomst (till 1)